Ingen dans på bomull.
Livet är hårt här på Göta Kanal. Lata sig kan man om man är vit...
... men jag är rödbrun. Det gör ont.
Jag lämnade Norsholm vid klockan elva i medvind, det kändes helt okej till en början. Tills jag plötsligt kom på att man kan ju välja att göra nånting som är kul. Segelbåt efter segelbåt passerade förbi uppför eller nerför Roxen. Några vinkade. En man och hans son stannade till och kollade läget, men de var tyvärr påväg åt fel håll så jag kunde inte be om draghjälp. Sen började det våga mer, vågorna tilltog. Jag kunde skymta vita gäss. Man skulle kunna säga att jag blev lite bajsnödig. Jag kollade hela tiden vartåt jag skulle simma om båten skulle sjunka. Försökte hålla mig hyfsat nära land. Sedan började det blåsa ännu mer. Jag hade gjort en paus redan tidigare för att fylla på med luft i båten, men nu var det dags igen - jag måste iland.
Det var inte så lätt. Hala klippor och höga vågor. Som tur var körde jag på grund och tog mig upp.
På den ön träffade jag två hundar. Tack för sällskapet!
Jag gick och satte mig på en sten i skuggan och tänkte; "Hej hej jag kommer att dö. Jag sitter på en sten på en ö i en sjö."
Så såg jag en båt. En man och två barn. Jag tänkte jag skulle kolla hur långt jag hade kvar och vilket håll jag skulle åt. Jag hade paddlat en tredjedel av Roxen.
Efter en stunds ordväxling så blev jag erbjuden skjuts till Berg, vanligtvis vill jag inte vara den som besvärar, men jag tackade omedelbart ja. Göta Kanalbolaget hade ju också avrådit mig från att ro över Roxen, men tjurig som jag är ville jag ändå försöka. Jag förstod att mitt beslut var rätt när mannen med båten berättade att hans pappas niometersbåt kan får problem på Roxen ibland. Tack till Stefan, Markus och Amanda.
Under helgens Munken in The Park ställde jag mig frågan; "var håller alla dessa vackra kvinnor hus annars?" Nu vet jag. De ligger och solar vid Bergs slussar.
Så det blev ingen räkafton på Roxen som jag hade planerat. Det får istället bli räkfrossa i Ljungsbro. Det villsäga om inte räkorna har surnat.
Tältet är uppmonterat. Imorgon går resan vidare. Om någon vill hitta mig så vore jag tacksam för vatten och solkräm.
Ikväll ska jag tänka på mina teaterkompisar i Motala. De är inne i slutrepetitionsarbetet av en stor musikaluppsättning. Jag vet hur det brukar vara. Jag vet också att det alltid blir awsooome(!)
Imorgon ror jag vidare mot er i Motala. I min båt Julie II.
... men jag är rödbrun. Det gör ont.
Jag lämnade Norsholm vid klockan elva i medvind, det kändes helt okej till en början. Tills jag plötsligt kom på att man kan ju välja att göra nånting som är kul. Segelbåt efter segelbåt passerade förbi uppför eller nerför Roxen. Några vinkade. En man och hans son stannade till och kollade läget, men de var tyvärr påväg åt fel håll så jag kunde inte be om draghjälp. Sen började det våga mer, vågorna tilltog. Jag kunde skymta vita gäss. Man skulle kunna säga att jag blev lite bajsnödig. Jag kollade hela tiden vartåt jag skulle simma om båten skulle sjunka. Försökte hålla mig hyfsat nära land. Sedan började det blåsa ännu mer. Jag hade gjort en paus redan tidigare för att fylla på med luft i båten, men nu var det dags igen - jag måste iland.
Det var inte så lätt. Hala klippor och höga vågor. Som tur var körde jag på grund och tog mig upp.
På den ön träffade jag två hundar. Tack för sällskapet!
Jag gick och satte mig på en sten i skuggan och tänkte; "Hej hej jag kommer att dö. Jag sitter på en sten på en ö i en sjö."
Så såg jag en båt. En man och två barn. Jag tänkte jag skulle kolla hur långt jag hade kvar och vilket håll jag skulle åt. Jag hade paddlat en tredjedel av Roxen.
Efter en stunds ordväxling så blev jag erbjuden skjuts till Berg, vanligtvis vill jag inte vara den som besvärar, men jag tackade omedelbart ja. Göta Kanalbolaget hade ju också avrådit mig från att ro över Roxen, men tjurig som jag är ville jag ändå försöka. Jag förstod att mitt beslut var rätt när mannen med båten berättade att hans pappas niometersbåt kan får problem på Roxen ibland. Tack till Stefan, Markus och Amanda.
Under helgens Munken in The Park ställde jag mig frågan; "var håller alla dessa vackra kvinnor hus annars?" Nu vet jag. De ligger och solar vid Bergs slussar.
Så det blev ingen räkafton på Roxen som jag hade planerat. Det får istället bli räkfrossa i Ljungsbro. Det villsäga om inte räkorna har surnat.
Tältet är uppmonterat. Imorgon går resan vidare. Om någon vill hitta mig så vore jag tacksam för vatten och solkräm.
Ikväll ska jag tänka på mina teaterkompisar i Motala. De är inne i slutrepetitionsarbetet av en stor musikaluppsättning. Jag vet hur det brukar vara. Jag vet också att det alltid blir awsooome(!)
Imorgon ror jag vidare mot er i Motala. I min båt Julie II.
Kommentarer
Trackback
