windyseglen

Natten i Ljungsbro var varm. Jag hade gjort läger precis bredvid kanalen. Där grabbiga grabbar tävlade sent in på småtimmarna vem som vågade hoppa farligst ner i kanalen.

Det regnade inatt. Inte mycket, men det regnade inatt.
På morgonen var det kallt och blött i tältet. Tältet som när jag köpte det föreföll ha en liggunderlagsbotten. Tältet har ingen liggunderlagsbotten.
Jag vaknade strax efter sju. Åt en stadig frukost.

Jag mötte en man med en hund. Han fixade nytt vatten åt mig. Tackaaar.
Det tog över en halvtimme att komma i båten. en kvinna med gångstavar stod och smög bakom vassen. Hon hoppades väl att jag skulle trilla i.
Jag kom tillslut i båten av beksostand på att luften i botten gick ur.
Träningsvärken uppenbarade sig redan på första roddtaget, jag säger som John Daniel; "jag vet att trägen vinner".
Flera glada vinkningar och uträtade frågetecken från cyklister, joggare och segelfolk (varför segelbåt på kanalen när ingen seglar?)
Solsvedan bränner. Jag sitter i långärmat för att skydda mig. Det är varmt. Jag har ont.
Nu har jag kommit fram till museihuset. (www.museihuset.se)

Lunch = äggmacka och päronsoda.
Jag tror jag stannar här en stund.