windyseglen

Du är allt. Undret som sker en gång. Om du har mig kär, då är mig himlen när.

Så har det då varit premiär av Teaterbåten i Motala lokverkstad. Jag kom dit redan dagen innan. Hann med att umgås med vänner och nya vänner. Mycket trivsamt.

Tack till Motala kommun som vågar satsar så på lokverkstaden. Lokalen är fantastiskt inspirerande. Snygg, funktionabel och hela amazing.

Scenbygget är större än versionen i Norrköping. Detaljerna är rikare. De stora ensemblenummren är det som imponerar och underhåller mig mest, eftersom jag vill undvika att gå in på personliga insattser. Varför jag nu tänker så.
Gå dit och kolla.

Kort sagt. Äventyret är över för min del.

Tack till alla underbara människor jag träffat på och vid kanalen.
Stefan, Markus, Amanda, Hans, Elle, Bjarne, Irene, Annie, Anna... och alla som hälsat och önskat lycka till.

Tack till alla som hjälpte mig hemmifrån: Adam, Emelie, Micha, Jalle, Alex, Olga...

Och tack för en trevlig shoppingtur med min fru och min blivande fru.

Och stort tack till Arbisteatern och ensemblen till Teaterbåten. Ni är allt.

Den som alltid fattar minst får ej heller någon vinst...

Befinner mig just nu på hemlig ort.


Imorgon strax efter elva beräknar jag att nå målet Lokverkstan i Motala.
Dagens vila har varit välbehövd. Sista övernattningen i tält, jag längtar efter en säng. Jag har sparat en citronfanta jag fick av Bjarne på Strömfiket i Borensberg. Det blir kvälls vickning. Och påtal om vickning. Undrar hur det är hemma på saliga munken - i "vardagsrummet".

Ehhhh... Ehhhh... Ehhhh... Tack skaruha hej!

Säng säng säng. Säng säng säng. Säng säng säng. Sova Sova Sova. Säng säng säng.

Inatt regnade det. Inatt droppade det. Jag kunde inte ligga på rygg jag kunde inte ligga på sida jag kunde inte ligga på något sätt. Marken var hård. Kudden (mina skor och lite blöta kläder) var också hård. Inne i tältet var det fuktigt. Jag gav upp strax efter klockan nio på morgonen. Jag hade nog sovit lite ändå.
Knakandet och gurglandet i armbågen har försvunnit. Stickningarna i högerhanden är kvar. Dagens första telefonsamtal kom från 24Corren och snart var en reporter på plats för att göra ett tvinslag. Så det var bara att pumpa upp båten och ro i alla fall. Och då kände jag att jag absolut gjort rätt i att ta en vilodag. På det hela taget ett trevligt möte med en trevlig reporter. Ses vi igen?

Nu ska vila och sola bort lite av bonnbrännan och planera den lilla bit som är kvar av färden.

Där! Teaterbåten Kapten Andys Cotton Blossom kan vi se. Vill ni inte följa med?

Jag hinner jag hinner och du hinner också. På fredag den 16:e är det perimär av Teaterbåten i Lokverkstan i Motala. Föreställningen spelas ända till slutet av augusti. En föreställning med både humor och allvar, härliga musikalnummer och ett mäktigt mäktigt scenbygge.
Det finnas något för alla att imponeras och roas av.
Biljetterna finns på ticnet bland annat.

Min åra gick av precis vid glasbruket vandrarhem. Jag har placerat mitt tält under ett tält. Allt är fuktigt. Armarna är slut.



Om Jag fortsätter imorgon så blir det på andra sidan Boren. Det var ju kanalen jag skulle ro inte massa djävla sjöar. Men om jag fortsätter imorgon så innebär det i så fall att jag kommer fram imorgon och så kan vi ju inte ha det.
Det blir nog som det ser ut nu en vilodag i Borensberg. Måste bli av med stickningarna i lillfingret och knakningarna i armbågen.

Återkommer i frågan imorgon, nu ska jag sova i en blöt sovsäck med en hög blöta skitiga kläder som kudde.

Poss Poss.

Dagens ros till Alex och Olga för all hjälp.

Idag var det tävling. Tävling med vädergudarna. Det utlovade åskvädret skulle komma vid 16tiden. jag startade från m huset strax efter elva och planerade att nå borensberg vid femtontiden.

Vid mhuset blev jag på morgonen avvinkad av Jacob Jaldeland, Emelie Cecar och Cornelia som kommit för att säga hej och lycka till på resten av resan.
Dagens tidningsartikel i Corren har givit resultat i att cyklister och båtfolk längsmed kanalen hälsade glatt och önskade mig lycka till.
Jag fick även en pratstund med dessa får.

Debatten om vem som är den största fårskallen pågår fortfarande i hagen.

Kanalbåten Wasa Lejon passerade mig två gånger idag och kanalbåten Juno en gång - stor båt.
Idag hade jag inte bara medvind. Sidvinden gjorde det lite besvärligt för mig. Himlen blev allt mörkare. Jag sparade nog lite tid i och med att jag kan ro under broar istället för att vänta på broöppning.
Målet var att nå Borensberg. Det var cirka 15 km från mhuset där jag startade. I Borensberg skulle jag träffa Alex Waern för att få eftersol kräm.
Jag hade långa strumpor på mig för att skydda mig från solen. Jag hade till och med sturmpor på händer och armar för att skydda mig från solen. Så när jag tagit mig över ett hinder var det naturligtvis tvunget att dyka upp ett annat.
Jag började känna att höger armbåge inte längre ville vara med. Jag kunde inte ro frammåt längre. Utan fick sitta med ryggen mot färdriktiningen för att överhuvudtaget kunna ro.
Jag hade rott 1,4 mil när det sa PANG. Höger åra gick av. Haveriet var ett faktum.
JAg fick tag i den avbrutna åran och lyckades paddla in till närmsta brygga. Lastade av packningen. Kravlade mig upp på bryggan, ramlade nästan i och skrapade upp armbågen. Då kom regnet och åskan.
Jag skulle precis packa ihop mina saker för att gå den 1 km som var kvar till Borensberg när Alex och Olga dök upp i en bil. Så - ja - jag valde bil sista km innan borensberg.
Jag handlade på strömfiket i borensberg. Här fick jag mat. Hamburgare och pomme. Och två citronfanta. Av Bjarne.

Snart ska jag ta en glass, som Bjarne lovat mig. En mycket godare än den Ulf Holmertz har på sitt cafe.
Jag har torra kläder. Jag har smörjt in mig med eftersol. Ny båt är påväg. Jag letar efter skydd för natten. Ikväll ska jag debattera med mina armar om hur resan ska fortsätta - om resan ska fortsätta.
Jag känner stickningar i höger hand. Det kluckar i höger armbåge.
Det här är sista gången jag använder gummi.



Idag sjöng jag mig fram längs göta kanal. "Den gamla floden den vet så mycket men säger intet den bara rullar förbi".

Dagen avslutas med en ordvits; Jag träffade några kor utmed Göta Kanal så jag passade på att fråga dem, vad är er favoritfågel? De svarade i kör; Eh muu.

Lokverkstan i Motala kanske ändå inte är rätt mål, men någon form av verkstad kommer jag att behöva efter det här. Och någon gång kanske jag lär mig att solskyddsfaktor kanske inte är så dumt att använda.



Pausen vid Museihuset blev längre. Hans erbjöd mig övernattning inomhus, jag fick låna ett rum. Igår natt sov jag på marken nu får jag sova i en säng.
Det har utlovats åska och regn och tält hade inte varit något myspysalternativ.
Här har jag laddat mobilen. Här har jag vilat min träningsvärk. Här har jag tittat på museets alla fantastiska utställningsföremål. Jag har många gånger undrat vad denna stora lade utmed riksväg 36 egentligen innehåller. Nu vet jag och jag tycker att du också ska komma hit och kolla på veteranbåtar, leksaksbilar och modelljärnvägar.
I museets cafe jobbade Elle.
Jag har lyckats hålla mig i båten och faktiskt inte tagit ett enda ofrivilligt bad, men nu ikväll blev jag medbjuden på badtur med Elle och hennes kompis Camilla. Tack för trevligt sällskap.



Nu är jag i rummet vid museet. Det verkar som att SMHI ändrat sig och skjutit upp åskan till imorgon kväll. Imorgon kväll har jag tänkt att jag ska befinna mig i Borensberg - minst.

Får jag bo hos dig då?

Igår kväll innan jag gick och la mig fick jag telefon från Motala. Tack till; Evelina, Naida, Malin, Linnea och Ella.
Jag blir alltid så glad, men igår kväll lite gladare.


-------------------------
Jag som driver bloggen tillsammans med Johan heter Adam Tillberg och är även filmare, läs gärna mer om min verksamhet på www.angelworks.se och biljetter till Teaterbåten i Motala hittar du på www.arbis.se

Natten i Ljungsbro var varm. Jag hade gjort läger precis bredvid kanalen. Där grabbiga grabbar tävlade sent in på småtimmarna vem som vågade hoppa farligst ner i kanalen.

Det regnade inatt. Inte mycket, men det regnade inatt.
På morgonen var det kallt och blött i tältet. Tältet som när jag köpte det föreföll ha en liggunderlagsbotten. Tältet har ingen liggunderlagsbotten.
Jag vaknade strax efter sju. Åt en stadig frukost.

Jag mötte en man med en hund. Han fixade nytt vatten åt mig. Tackaaar.
Det tog över en halvtimme att komma i båten. en kvinna med gångstavar stod och smög bakom vassen. Hon hoppades väl att jag skulle trilla i.
Jag kom tillslut i båten av beksostand på att luften i botten gick ur.
Träningsvärken uppenbarade sig redan på första roddtaget, jag säger som John Daniel; "jag vet att trägen vinner".
Flera glada vinkningar och uträtade frågetecken från cyklister, joggare och segelfolk (varför segelbåt på kanalen när ingen seglar?)
Solsvedan bränner. Jag sitter i långärmat för att skydda mig. Det är varmt. Jag har ont.
Nu har jag kommit fram till museihuset. (www.museihuset.se)

Lunch = äggmacka och päronsoda.
Jag tror jag stannar här en stund.

Livet är hårt här på Göta Kanal. Lata sig kan man om man är vit...

... men jag är rödbrun. Det gör ont.

Jag lämnade Norsholm vid klockan elva i medvind, det kändes helt okej till en början. Tills jag plötsligt kom på att man kan ju välja att göra nånting som är kul. Segelbåt efter segelbåt passerade förbi uppför eller nerför Roxen. Några vinkade. En man och hans son stannade till och kollade läget, men de var tyvärr påväg åt fel håll så jag kunde inte be om draghjälp. Sen började det våga mer, vågorna tilltog. Jag kunde skymta vita gäss. Man skulle kunna säga att jag blev lite bajsnödig. Jag kollade hela tiden vartåt jag skulle simma om båten skulle sjunka. Försökte hålla mig hyfsat nära land. Sedan började det blåsa ännu mer. Jag hade gjort en paus redan tidigare för att fylla på med luft i båten, men nu var det dags igen - jag måste iland.
Det var inte så lätt. Hala klippor och höga vågor. Som tur var körde jag på grund och tog mig upp.
På den ön träffade jag två hundar. Tack för sällskapet!
Jag gick och satte mig på en sten i skuggan och tänkte; "Hej hej jag kommer att dö. Jag sitter på en sten på en ö i en sjö."


Så såg jag en båt. En man och två barn. Jag tänkte jag skulle kolla hur långt jag hade kvar och vilket håll jag skulle åt. Jag hade paddlat en tredjedel av Roxen.
Efter en stunds ordväxling så blev jag erbjuden skjuts till Berg, vanligtvis vill jag inte vara den som besvärar, men jag tackade omedelbart ja. Göta Kanalbolaget hade ju också avrådit mig från att ro över Roxen, men tjurig som jag är ville jag ändå försöka. Jag förstod att mitt beslut var rätt när mannen med båten berättade att hans pappas niometersbåt kan får problem på Roxen ibland. Tack till Stefan, Markus och Amanda.


Under helgens Munken in The Park ställde jag mig frågan; "var håller alla dessa vackra kvinnor hus annars?" Nu vet jag. De ligger och solar vid Bergs slussar.
Så det blev ingen räkafton på Roxen som jag hade planerat. Det får istället bli räkfrossa i Ljungsbro. Det villsäga om inte räkorna har surnat.
Tältet är uppmonterat. Imorgon går resan vidare. Om någon vill hitta mig så vore jag tacksam för vatten och solkräm.
Ikväll ska jag tänka på mina teaterkompisar i Motala. De är inne i slutrepetitionsarbetet av en stor musikaluppsättning. Jag vet hur det brukar vara. Jag vet också att det alltid blir awsooome(!)
Imorgon ror jag vidare mot er i Motala. I min båt Julie II.

Jag har aldrig åkt på Mississippi. Göta kanal är kanske samma sak. Premiärturen med Motalas Cotton Blossom sägs vara fullbelagd. Så jag tar en egen båt.

Som f.d. Boxholmare med erfarenhet av Å-racet blir mitt färdmedel såklart gummibåt.
På söndag den 11/7 klockan 11:00 startar jag från Norsholm. Målet är att hinna fram till Motala och premiären av musikalen Teaterbåten fredagen den 16/7 klockan 19:30.

På den här bloggen kan ni följa min resa med allt vad den innebär av punkterad båt, trasiga åror, myggbett, hajbett, solsting, ingenting, hunger, aj, baj, räkor, möten, flöten...m.m.

Om det är en bra eller dålig idé... det får vi se. Men vi kan ju fråga den gamla floden vad han tycker.